Meningen med livet.

Marsha tog just tåget från Stockholm till Paris. Det är som det ska. Jag reser med, i tanken. Och hon skickar bilder. Hon skickade en bok till mig också. Om ålar och om livet och hemligheterna och sanningar och inte.

Yngste sonen skriver att han har examinationer och nya kurser att klara sig igenom. Och det kommer bilder på ett litet barnbarn. Jag ler i fåtöljen, bläddrar fram och tillbaka på skärmen. Kommenterar. Klickar igen. Tittar på bilderna igen.

Ute är det betydligt kallare än vanligt. Men om man har kofta och brasa så känns det rätt skönt inomhus. Och om det är mitt på dagen och solen skiner – och man inte vill ta sig upp till Campo just då – då räcker det med att sätta sig framför fönstret för att bli varm. Det vet både jag och katterna.

Piccolon stretar. Så klart. Den är inte av högsta kvalitet precis. Men den är mitt mål.

Jag läser.

Ella söker bilder, uttryck. Det kommer.

Så länge man har mål är allt rätt bra.

Mål som Paris.

Eller en piccolo.

Eller något annat.

Livet.

Skiss: Ella in the Garden, no 31