(dag 61) Corona. Den dög alldeles utmärkt.

Jag vet inte längre alltid riktigt vad det är för dag. Eller om det här någonsin kommer att ta slut.

I synnerhet vet jag inte hur den här sommaren kommer att se ut. Den som just redan har börjat. Den börjar alltid på Rudys födelsedag. Senast. Det är i morgon.

Så mycket vet jag. Att det är i morgon.

Torrjästens sista datum hade passerat för länge sen. Jag chansade, och använde den ändå. Det var igår.

(Det finns aldrig jäst numera i affären. Inte ens torrjäst. Jag trodde inte andalucier bakar, så det är lite förvånande. Vad gör dom med all jäst? Sparar, ifall att? Ingen aning.)

Nå, jästen dög alldeles utmärkt. Det blev så gott att vi bestämde oss för att börja fira födelsedagen meddetsamma. Vem vet hur livet ser i morgon.

I Corona-tider måsta man passa på!


(dag 60) Corona. Kunskap.

Vi är förstås del av ett gigantiskt experiment. Ingen vet vad som egentligen är rätt åtgärder nu, eller vad som vore det bästa att göra härnäst.

Men några vet faktiskt bättre än andra.

För egen del vill jag gärna lita på medicinska experter. På de som gör åtminstone kvalificerade gissningar. Humanister. De som inte sneglar åt vad det kostar i kronor och ören, men som har utbildning och kunskaper om virus, pandemier, smittsamma sjukdomar.

Vad som däremot gör mig oerhört besviken är politiker som försöker vinna poäng på att klaga, kritisera, och på att utnyttja situationen för sin egen (politiska) vinning.

Spanien vimlar av sådana. Klagare. Och de skrämmer mig mer än viruset. Allvarligt. Och det finns människor som väljer att lyssna på dom!

Äldste sonen är molekylärbiolog. Men han arbetar numera hellre med människor, och med sina händer, än med data och experiment och med att skriva rapporter.

När jag frågar om han nu ändå inte ska gå tillbaka till sitt gamla ämnesområde och se om han kan vara till någon nytta i allt det här, så säger han att han är osäker på om hans kunskaper räcker till.

Så svarar bara den som ägnat större delen av sitt liv till att studera, disputera i, och forska vidare i ämnet det gäller.

Det är som vanligt. Det är alltid de okunniga som tror sig veta bäst.


bild: L.A. Rosemary. Ur serie :Interiores

(dag 59) Corona. Vad som passar mig.

Det kommer att bli fantastiskt. Sen. Det nya ’nuet’ kommer bli det nya svarta. (”Det nya svarta”? Uttjatat uttryck? Än sen då. Jag har redan börjat öva på att inte bry mig.)

När det här är över så ska jag börja köra bilen hela vägen till Malaga. På motorvägen. Utan att vara rädd. Jag ska bjuda alla vänner på cava och jordgubbar. Eller pizza. Jag ska låta tatuera tillbaka mina fräknar från barndomen. Och äta på Gamba Dorada flera dagar i rad. Och ge barnbarnen superlånga kramar. Och jag ska ha roligt nästan jämt.

Allt det. Och mer.

Allt det. Eller precis bara vad som passar mig just då. I det nya nuet. Sen.