Jag vet inte längre alltid riktigt vad det är för dag. Eller om det här någonsin kommer att ta slut.
I synnerhet vet jag inte hur den här sommaren kommer att se ut. Den som just redan har börjat. Den börjar alltid på Rudys födelsedag. Senast. Det är i morgon.
Så mycket vet jag. Att det är i morgon.
Torrjästens sista datum hade passerat för länge sen. Jag chansade, och använde den ändå. Det var igår.
(Det finns aldrig jäst numera i affären. Inte ens torrjäst. Jag trodde inte andalucier bakar, så det är lite förvånande. Vad gör dom med all jäst? Sparar, ifall att? Ingen aning.)
Nå, jästen dög alldeles utmärkt. Det blev så gott att vi bestämde oss för att börja fira födelsedagen meddetsamma. Vem vet hur livet ser i morgon.
I Corona-tider måsta man passa på!
