Låtsas

Om jag låtsas att det varit en helt vanlig sommar, med solbrända barnbarn som strör högvis med socker över nygräddade pannkakor, med obäddade sängar i alla hörn, med fiestor som avlöser varandra och vänner som hämtas och lämnas på flygplats och busshållplatser – då kan jag njuta lite av att det är någon sorts vardag igen.

Så jag gör det. Jag låtsas. Jag hoppar över den overkligt tysta våren och sommaren som varit, och sätter spaden djupt i jorden uppe på berget. Nu ska det grävas. Förberedas. Ordnas. Dagarna står inte stilla. De bryr sig inte om längtan och besvikelser och oro.

Hur många besvikelser har livet fört med sig? Hur många gånger har det gått snett, fel? Oftast har det varit ren och skär otur, eller dålig tajming, eller något som man inte haft en möjlighet i världen att påverka eller förutse. Men till sist har det alltid ordnat sig, på ett eller annat sätt.

Mandlarna faller av träden. Det mörknar tidigare. Jag rotar i garderoben efter skor. Såna man bär med strumpor. Några första regnstänk. Oliverna växer. Sånt. Precis som förra året.


OPEN STUDIO CANCELLED – video

Ibland måste man tydligen inse att det är dags att ge upp. Det blir ingen Open Studio. För mycket virus. Jag ställde in.

Jag tänkte att jag kanske kunde göra ett bildspel istället. Så blev det. Marsha tyckte jag kunde läsa in nån text till det också. Så blev det. Rudy tyckte jag kunde spela piccola med. Varför inte. Så blev det. Ann och Judy tyckte om den. Så det blev en video. Istället.

Fuck Corona. Igen.

Ibland tvingas man tänka om. Det är kanske bra. Egentligen.

Läs mer

några fönster…

…några fönster från en container blev ett skåp. En utsliten klänning blev en skjorta. En tavla blev en annan. En trasa blev en nåldyna. Ett åsnestall blev ett hem. Återanvändning är också en form av motståndshandling. Ibland får man klappa sig själv på axeln. Och tänka att man får vara tacksam att livet gett en lite verktyg. I synnerhet när de nya virussiffrorna lägger sitt gråa skimmer över vardagen, och man undrar hur det ska gå. Det är inte längre den som har mest prylar när den dör som vinner, det var länge sen. För de allra flesta av oss gäller det nu att stanna, och se sig omkring.