(dag 56) Corona. Aldrig trott.

Oftast är här så tyst och stilla att man kan höra grannen röra runt i tekoppen, om vi bägge har köksfönstren öppna mot kvällsbrisen. Men ibland kör Paco sin fyrhjuling genom gränden, ibland ropar Rafael Jr med hög röst åt Laura att komma och hjälpa Maruja, ibland borrar Alvaro envist och länge med en rejäl borrmaskin i rummet som han renoverar. (Han river en hel vägg.) Ibland skäller hundarna. Eller så sparkar barnen boll mot muren på vår lilla plaza (men i så fall bara under den timme dom får vara utomhus, just nu).

Så är det bara. Det är inget man klagar på. Det vore ytterst konstigt att göra det. Ljud får man tåla.

Ändå stänger jag noga fönstren när jag spelar piccolo. Eller går till ett annat rum, som vetter åt ett annat håll, om det sitter någon på framsidan. Fånigt. Jag borde genast sluta med det. Verkligen. Vem bryr sig!

Jag läste att Spanien anses inneha andraplatsen i världen när det kommer till ljudnivå. Bara ett land är värre. Japan! Det trodde jag inte. Japan?!

PS. Det är en halvtimme med bil till pizzerian i Torre del Mar. Från idag kan man beställa för hämtning. (Inget annat, i övrigt har dom stängt. Man får bara gå fram till kassan och betala och hämta upp. Inte fick vi några andra lättnader heller, som andra halvan av landet.)

Det var det värt!

Det hade jag heller aldrig trott – att jag skulle tycka. Hämtpizza!?


En reaktion på ”(dag 56) Corona. Aldrig trott.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s