Dag 26. Karantän. Corona. Torsdag.

Man kan förstås vända på det, och säga: En dag mindre kvar, tills det är över.

Det känns bättre.

Inte ”en dag till”. Nej, ”en dag mindre kvar”.

En dag mindre kvar till vi sitter på Gamba Dorada och doppar brödbiten i det som är kvar av pilpil-såsen. En dag mindre kvar till vi går uppför trappen till barnbarnens hus (jag vet precis hur det låter när man trycket ned handtaget). En dag mindre kvar till jag sitter i en kökssoffa med en 3-åring i knäet och ritar katt efter katt efter katt En dag mindre kvar till jag dukar upp vin och tapas till Ann och Judy på det skrangliga bordet uppe på Campos, och vi skålar i solnedgången medan ljusen tänds långt där nere i staden och havet färgas turkos och rosa. En dag mindre kvar tills Marsha kommer och hälsar på och vi sänker oss ner i den lilla poolen och skrattar åt hur det alltid känns kallt i vattnet hur varmt det än är i luften. En dag mindre kvar tills gitarrfodralen slås upp, Carlos börjar stämma fiolen, och vi snurrar kastanjetternas band lagom hårt kring fingrarna. En dag mindre kvar till jag hänger upp gardiner i bilen och vi fäller ner baksätena och lägger in madrassen och rullar iväg – någonstans.

Jag kan fortsätta med att rada upp fler exempel. Hur många som helst.

Det viktiga är: Det är en dag mindre kvar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s