Dag 27. Corona. Karantän. Fredag

⁃ Vi går runt runt matsalsbordet, som om vi vore hamstrar, skriver vännen i Madrid. Men, tillägger han, vi mår bra, om man kan säga så. Och vi har åtminstone en balkong.


Vår borgmästare har intervjuats i tidningen. Han säger att han känner sig trygg i vår lilla by. Han medger att det finns de som i normala fall bor i lägenhet i stan, men som nu har återvänt till sina hembyar. Nu är vi kanske fler här än vanligt, säger han. Men det är naturligt, dom kommer ju härifrån.

– Och alla lyder restriktionerna.

Nja, tänker jag. Det gör dom inte. Alla lyder inte restriktionerna – inte hela tiden. En del tycker att man måste ju fortfarande få springa över till kusinen (man är ju familj), eller gå över och ge råd om grannens bygge (det går ju rätt fort). Eller att man kan koppla hunden, och ta den med sig på en extra tur i byn (man får ju gå ut med den).

Min första tanke är att det är att tänja lite på gränserna. Men ingen säger något om det. Å ena sidan har vi rätt bra koll på varandra i en liten by. Å andra sidan vill man inte stöta sig med grannen.

Sen tänker jag att det handlar om förtroende. Vi är ju inte så många. Vi behöver varandra. Och för det mesta gör alla faktiskt som man ska. Nästan nästan alltid

Och vi går i alla fall inte runt runt matsalsbordet.

Jag skriver tillbaka till vännen att dom ska hålla ut. Och att när det är över kommer vi och hälsar på. Det ska bli roligt. Madrid är också väldigt fint.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s