Dag 25. Corona. Karantän. Onsdag.

Stort äventyr idag. Vi körde till den stora affären för att handla mat. Det är lite längre. Men vi behövde en del saker som inte finns i vår vanliga. Jag satt i baksätet på vägen dit (nej, vi kan inte åka kommunalt, vi bor på landet), med ansiktsmasken på, och beredd att förklara och försvara varför vi var två i bilen. Om det skulle behövas.

Jag gick jag in själv. Man får absolut inte handla tillsammans. Allt som jag hade på listan fanns. Utom jäst. Inte ens torrjäst. Det var mycket stillsamt i affären. Vi körde runt våra kundvagnar, på behörigt avstånd från varandra. Tysta. Med engångshandskar. ’För allas bästa ber vi er att skölja era grönsaker innan ni använder dom’, stod det på en skylt. På vägen ut mötte jag den där kassörskan som vi brukar springa på både här och där. Hon som alltid är så glad och trevlig och gärna stannar och pratar.

Hon hade också ansiktsmask. Vi höll avståndet – och jag försökte se så glad ut det bara gick på ögonen. Hur gör man för att det ska synas att man ler när man har halva ansiktet täckt?! Jag bestämde mig för att kolla det framför spegeln när vi kommer hem igen.

⁃ Ta hand om er, sa hon.

⁃ Du med.

Ingen stoppade oss på vägen – men vi såg inte många bilar över huvud taget. Nästan inga alls. Påskvecka.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s