Bråttom?

Nu öppnas gränserna i EU. Nej, jag är inte paranoid. Men, måste vi ha så bråttom?, tänker jag. Smittan pågår ju.

Jag har släkt och vänner, barn, barnbarn, över halva världen. Jag längtar så oerhört efter att krama dom, leka med dom, prata allvar med dom, äta gott tillsammans med dom, skratta med dom, gråta med dom, eller bara promenera runt kvarteret med dom. Och här står sängarna bäddade för dom alla.

Men måste vi ha så bråttom, tänker jag. Om vi väntar lite till så kanske de alla finns kvar att träffa sen. När det är över.

I nästa stund nås jag av länkar om tillståndet i världen. Jag påminns om hur människor inte bara dör av virus, utan av svält. De dör av svält för att hjälp nu inte når fram till de som behöver det mest. De dör av svält för att om man lever ur hand i mun så betyder en dag utan inkomst en dag utan mat till barnen.

För dem är det bråttom.

Och allt detta samtidigt som den rikaste 1 procenten i världen tillsammans fortfarande har mer tillgångar än övriga resten, samtidigt som världens 62 mest förmögna personer tillsammans äger lika mycket som hälften av världens befolkning.

Det finns det som är mycket bråttom.


(källa: biståndsorganisationen Oxfam)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s