Nu får barnen här i Spanien vistas ute en timme per dag. Efter 40+ dagar inomhus. Och från nästa helg ska vi vuxna få gå ut, utan något som helst annat ärende än att andas frisk luft en stund. Om inte fler blir sjuka igen förstås, och siffrorna skjuter i höjden en gång till. Då blir det inget av med det.

Min första tanke är att det faktiskt känns lite nervöst. Hur ska det gå. Folk i gränderna, människor på gatorna… Men, eftersom jag ju skulle sluta upp med att vara ängslig så duger inte det. Jag får vackert ta det ett varv till:

Nyfikenhet blir bättre. Från och med Corona tänker jag vara mer nyfiken än ängslig. Det ska tillhöra mina bestående beteendeförändringar.

Livet. Från och med nu.

---

bild: Ella in the Garden, no 30