Corona. Karantän. Dag 3. Tisdag.

Tredje dagen vet jag det redan innan jag är riktigt vaken: Det är en panepedemi. Och vi sitter i karantän.

Man anpassar sig. Det tog tydligen 48 timmar, ungefär, att komma till det stadiet då ordet ’karantän’ blivit en del av vardagen. Och till att jag kan stava till det på svenska, spanska och engelska.

karantän, cuarentena, quarantine

Katterna håller sig också hemma, trots att dom inte behöver, dom har egen kattdörr. Jag vill tro att det handlar om någon sorts omtänksamhet. ’Pay-back-time’ liksom. Om det inte är för att det regnade hela morgonen och temperaturen ute sjönk rejält.

På nyheterna förklarar man att det personliga utgångsläget inte längre ska vara att skydda sig själv från att bli smittad, utan istället att göra allt för att inte smitta andra. Att de allra flesta får lindriga eller inga symptom alls. Det är helt enkelt omöjligt att veta om man själv är smittbärare eller inte.

Jag bläddrar igenom bilder, försöker komma igång i ateljén. Men konst låter sig inte skapas. Inte just nu i alla fall. Kanske har jag bara ingen lust. Kanske behöver det bara ligga till sig lite. Däremot går det fint att laga jeans! Där ser man. Till sist går det kanske fint att dammsuga och skura badrummet också. Jag tar inget för givet längre.

PS Jag har föreslagit för Rudy att vi ska öva in en duett. Ode To Joy: på piccolo och trombon.

Vi jobbar på det. Vi har uppenbarligen gott om tid.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s