Den som är mest rik.

Idag lyssnade jag på en lång utläggning av Alfonso. Bland annat om historiska och kulturella skillnader mellan Spanien och Italien. Alfonso är från Madrid. Han läser sex timmar om dagen, sägs det. Och tittar på dokumentärer i fyra. Förr jobbade han som översättare för en stor amerikansk dagstidning. Han är en levande uppslagsbok.

Jag kan omöjligt referera allt som han, under stort engagemang, och medan vi andra tre glufsade i oss vår sena frukost på caféet i Velez-Malaga, underhöll oss med. Men en sak som var uppenbar är att i hans ögon så är en av de viktiga skillnaderna mellan de bägge länderna att: Spanien arbetar, medan Italien paketerar och distribuerar, och att så har det varit sen urgammalt.

Och, att det är inte den som arbetar som blir rik.

Att mina grannar i princip tycker att det viktiga är att leva gott i nuet, istället för att vänta in bättre tider är kanske inte så underligt i så fall. Dessutom, rik kan man ju vara på olika sätt.

Första gången som jag blev hembjuden på paella i Andalucien så gapade jag stort när allt det som var kvar efter att vi hade ätit oss proppmätta på den fantastiska måltiden med musslor, räkor, kyckling, ris och saffran – helt enkelt serverades till hundarna.

⁃ Asch, i morgon äter vi något annat gott, skrattade Fransisco.

Sanningen är kanske att hans mamma skulle sparat det till nästa dag. Kanske. För sanningen är också att just här, i vår del av Spanien, så har det egentligen aldrig varit brist på mat. Ätit gott har man alltid gjort.

I morgon är en ny dag. Alfonso kommer kanske läsa i 6 timmar.

Och hundarna måste ju också få i sig något.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s