Shopping: jag låtsas att skåpen är min egen loppmarknad. Man behöver vara tidigt på plats. De verkliga fynden försvinner oftast snabbt.
Motion: det tar 326 steg att gå 10 varv i huset. Det inkluderar vissa brantare partier. Vi har två trappor. Det blir både uppåt och neråt om man går runt runt. Jag byter riktning efter hälften. För att inte fresta för hårt på knäna.
Resor: dom blev inställda – men jag har gott om tid att låta mig skickas runt mellan flygbolag och bokningsajter för att, utan någon större framgång, söka efter kompensation och återbetalningar.
Mat: variation är A och O. Man tager vad man haver, kombinerar, och hittar nya smakupplevelser. Enough said.
Nöjen : inga restaurangbesök – men jag lägger ny duk på köksbordet och väljer noggrant andra tallrikar än dagen innan – söker kreativa lösningar.
Sociala kontakter: jag borstar håret, och ägnar därefter en längre stund till att hitta riktiga skor, istället för tofflor, för att gå och kasta sopor och återvinning. Det blir spännande att se om jag möter någon. Hitintills har jag inte gjort det.
Utflykter: jag sätter på mig munskydd och intar baksätet i bilen, beredd att visa lagfart (att Campo är vårt), och med motorsåg och vedkorg bredvid mig. Vi åker raka vägen. Det tar 10 minuter dit. Jag ser mig nyfiket omkring under färden.
Fotvandringar: vid enstaka tillfällen går jag till fots tillbaka från Campo och till byn. Beredd att visa lagfart (igen) och klädd i overall och smutsiga arbetshandskar (=mitt ärende uppenbart för alla.) Väl tillbaka öppnar jag tyst ytterdörren och slinker in. Denna gång är jag lättad över att inte ha mött någon. Jag är lite osäker på legaliteten, och vågar därför inte chansa på att göra detta så ofta. Hög spänningsfaktor.
art writing feminism 
Lämna ett svar till Ulla Danielsson Avbryt svar