Inför ett nytt decennium.

I fredags hade vi stämt träff på baren. Ann och Judy och jag. Men när vi kom dit var det två timmar kvar till den skulle öppna. På Anns förslag ändrade vi plan, och gick hem till henne istället. Vi tände en brasa, och slog oss ner med en halvfull burk oliver, en hastigt uppskuren ost, och en flaska rödvin.

Sen blev vi kvar i hennes lilla kök, det med gula skåpsluckor och vackra porslinshundar, till sent. Väldigt mycket senare än någon av oss hade tänkt från början. Baren fick bli en annan gång. Vi hade det bättre där vi satt.

När jag får en idé till en ny bild brukar jag tydligt se framför mig hur den ska bli, och jag samlar entusiastisk ihop material och verktyg och sätter igång.

Sen hakar det upp sig rätt snart. Det visar sig att färgvalet inte fungerar, att detaljer behöver strykas, linjer måste läggas till, mått, känslor… det stämmer inte, och motvilligt får jag bevittna hur idén stillsamt bleknar bort. Lite surt tvingas jag ibland till och med erkänna att den var rätt dålig egentligen. Idén.

Fast då har jag ju redan kommit igång. Kanske kan det ändå gå att få till något? Kanske behöver jag beskära den på ett annat sätt? Lägga till något där i det högra hörnet, ändra perspektivet? Täcka över, spara en skugga… Säkert har den något som jag är nyfiken på. Men vad? Vad?!

Till sist blir varje bild ändå alltid färdig. Förr eller senare. Men den liknar sällan den som jag hade föreställt mig först, den som fick mig att sätta igång. Det blir en annan. En bättre.

Jag låtsas bara helt enkelt inte om att jag vet att det kommer att bli så, när jag börjar. Det skulle bara vara oerhört förvirrande.


Planer i all ära – förvånansvärt ofta visar dom sig helt enkelt vara bäst när dom förändras. Man kan ju inte veta hur det kommer att bli – egentligen.

På tal om det nya decenniet.

Ella in the Garden no 20

Ella in the Garden