Allt man behöver en kall vinterdag.

Tenéis un rincon? frågar grannen som bor i gränden intill. Vi står vid fiskbilen och väljer vad vi ska köpa till middag. Un rincon? Om jag har ett hörn?! Ja… Massor av hörn…??

Paki, som står framför i kön, vänder sig om och fnissar åt min uppenbara oförståelse.

– Gertrudis menar ’Har ni en eldstad?’

Un rincon. Ett hörn. Att elda i. Aha.

Vintern har kommit till Andalucia. Solen värmer, men här i bergen blir det svalt när den går ner. De flesta kvällar är det brasa som gäller. Åtminstone i ett gammalt hus.

-Si, vi har ett hörn…

⁃ Ta med något att bära i och kom förbi. Jag har en massa mandelskal åt dig. Hon vinkar bestämt med handen.

Om man blandar veden med mandelskal så brinner det varmt och bra. Och om man har många mandelträd, och skördar och säljer en hel del mandlar varje år, då blir det mycket skal som man gärna delar med sig av till grannar. Det vet väl varenda människa? Precis som man vet vad som kan menas med ’rincon’, ett hörn…

Det har redan gått över ett decennium sedan vår första vinter här. Då frös vi faktiskt. Det kändes kallt inne. Jag vet inte om det bara var att huset varit så ensamt, så länge. Eller att jag inte förstod att när man klätt sig på morgonen så kräver klädkoden att man drar på sig morgonrocken igen, ovanpå allt. Och den behåller man på, så länge man inte lämnar kvarteret.

Jag har fortfarande så mycket kvar att lära. Men att veta att allt man behöver ett kall vinterdag är ett hörn, en morgonrock, och goda grannar – det är en bra början.

Gott Nytt År!