livet, huset – och Cervantes

Huset, år 2005

Alla hus i byn sitter ihop med varandra, på ett eller annat sätt. Gränderna snirklar nerför branten. Vrider och vänder på sig, blir en trappa, tar slut, öppnar upp sig till ett litet torg, en ny dörr, en annan nivå. Katterna slinker in i öppningar mellan murknande dörrbräder, och nykalkade husväggar bländar i solen. Här bor jag. Vi.

Huset självt har många före och efter. För att inte tala om alla mittemellan! En första del av det var sannolikt på plats för 700 år sen. Eller mer. Människor har kommit och gått. För 14 år sedan, när det blev vårt, var det reducerat till ett åsnestall på 30 kvm, med ett plåttak och utan vatten och avlopp. Ett par år senare ägde vi också huset intill.

Sedan dess har vi lagt ner oändligt många timmar på att göra det till vårt. Åsnestallet har fått nya golv, och ett riktigt tak igen. Trappor. Terass. Vi har tagit upp dörröppningar, satt in fönster, fyllt trädgården. Möbler har burits in. Textilier, grytor, böcker, allt sånt som gör ett hem till ett hem.

Inget av detta har varit särskilt planerat. Men livet vrider och vänder på sig, precis som gränderna i vår by. Det har inga raka linjer.


Och Miguel Cervantes? Satt han också en gång i vårt kök? Ibland var han soldat. Och ibland statlig administratör. Han fångades av pirater och såldes som slav i Algeriet. 5 år. Ett par gånger fängslades han hemmavid, för annat. Ibland skrev han. Ibland var han förtvivlad. Han gifte sig, skilde sig, fick en dotter, skottsår i handen, och började om. Igen. Som medelålders fick han jobb som skatteindrivare i Velez-Malaga. Det ligger alldeles nedanför vårt berg. Tog han sig uppför vägen ibland, bankade på dörrar i byn, bjöd in sig, pratade, fick ett glas sött vin och övertygade skattskyldiga att betala åtminstone en delsumma? Det sägs att han var ganska bra med människor.

Sen skrev han Don Quixote. I romanen nämns Velez-Malaga tre gånger. Cervantes föddes 1547. Don Quixote publicerades 1605. Han var nästan 60 år. Vid den tiden.


Det är sånt jag har tid att tänka på en väldigt blåsig decemberkväll, medan klimatkonferensen i Madrid går mot sitt slut utan några avgörande konkreta beslut om åtgärder, nyheterna rapporterar om att vi kanske kanske får en regering till sist efter 6 månader av diskussioner, och jag hör vinden fatta tag i krukorna på terassen ovanför mig. Dom åker fram och tillbaka över golvplattorna däruppe. Jag tror att dom håller.

Allt medan Ella slutligen hittade hem. Igen.

Ella in the Garden, no 30

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s