Plötsligt sitter en granne utanför sin dörr. Och en till! Och det hörs röster i gränden. Fas 1.
Granne nr 1: vill ha den lilla spisen vi hade i gästköket. Utmärkt.
Grannes syster: hade kört upp ftån staden vid havet. För att hon äntligen kunde.
Grannens systers man: fick en idé om hur man kan täppa till fd skorstenen på svägerskans hus utan att förstöra ventilationen.
Systrarnas mamma: bor runt hörnet. Hon inspekterade spisen och tyckte att den verkade praktisk.
Granne nr 2: har Campo ganska nära oss, och ville bara ta en promenad uppe på vägen.
Hans frus systerson: höll med. Och log brett. Som han brukar.
Granne nr 3: som just burit ut en stol och ställt utanför sin dörr, var glad för sin sons skull. Och sina barnbarns. Och barnbarnsbarns.
Hans fru: konstaterade att jag kom från campo (blombukett och kängor… ).
Lite mer avlägsen granne: skulle gå en ny sväng med sin dotter som just fyllt 14 år.
Dottern och hon: är lika långa nu.
En plats, det har jag. Resten kommer nog, det också.
Under tiden vattnar vi. För nu är det sommar. Karantän eller inte.
