Dag 39. Acceptans. Corona. Karantän. Onsdag.

Jag kan sy. Jag har en symaskin. Jag har tyg och jag har tråd och allt som behövs. Och tid. Ändå har jag inte lyckats komma mig för att sy några lite mer bekväma och anpassade munskydd till oss.

Förrän idag.

Jag tror att det handlar om att jag egentligen inte har accepterat det här. Viruset. Karantänen, att det kommer ta tid. Att det kommer dröja innan jag kan leva det liv jag vill ha igen. (Mina krav var verkligen inte särskilt höga. Och jag lovar, jag kommer göra mitt allra bästa i framtiden också.)

Det har varit som en sorg. En annorlunda och oväntad, men likafullt. Och nu är det uppenbarligen ett sorgearbete som ska tas vid. Man måste igenom alla faser.

Acceptans, det sägs ska vara den sista. Den som gör att man börjar tackla verkligheten och anpassa sig efter den nya situation.

Munskydden blev färdiga. Fodrade och allt. Dom passar. Här är en bra länk till mönster:

https://www.washingtonpost.com/health/2020/04/05/how-sew-your-own-fabric-mask/?arc404=true


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s