Piccolo update: (eller meningen med dagen)

Jag har blivit medlem av ett par piccolo-grupper på FB. De andra medlemmarna verkar vara proffs, mer eller mindre.

Med en viss avundsjuka läser jag inlägg från världen över, skrivna av människor som spelat flöjt och piccolo sen de var barn, som gått utbildningar, som uppträder, undervisar… som kan spela.

Varför lärde inte jag mig att spela ett instrument som liten? Det hade kunnat vara så lätt. Tror jag. Men min uppväxt inkluderade helt enkelt inte sånt.

Inte mitt vuxenliv fram till 6O+ heller.

Men nu ser min karriär ut så här:

CV:

21 dec: möter piccolo på julkonsert i elBorge

27 dec: köper riktigt billig piccolo via Amazon

7 jan: beställer ett litet skolhäfte för barn via Bokus, ”Flöjten och Jag”

10 jan: får pipljud att tränga ut ur piccolon

17 jan: spelar in Blinka Lilla Stjärna och skickar till Marsha

18 jan: inser att det är stört omöjlig att spela tonen D på min leksaksflöjt

22 jan: knappar in kreditkortsnumret till Just Flutes för min nya piccolo (det löser sig)

24 jan: lyckas spela ett godtagbart D på den nya!

4 feb: tappar piccolon i golvet. Skickar på lagning

5 feb – 12 feb: läser om noter. Fattar till sist vad ’key signature’ är. I teorin. (Inte vad jag kommer behöva på länge.)

13 feb: piccolon kommer hem igen. Trycker lycklig paketet till mitt bröst

14 feb: monterar en lampa så jag ser noterna bättre

20 feb: har kommit till sidan 20 i kurshäftet

21 feb: spelar Oxdragarsången -hjälpligt. Med överblåsning, både låga och höga F!

21 feb: försöker spela upp Oxdragarsången för Rudy. Misslyckas fullständigt

22 feb: försöker igen


Meningen med dagen är tydlig.