Vi får se.

Det är länge sen dom stora barnen var små. Det är länge sen den yngsta var liten också. Det är över fyrtio år sedan jag satt uppe halva natten och sydde jackor av mitt överkast till till dom stora (som var små), eftersom pappan inte hade skickat med några… och jag inte ville prata med honom… och jag och barnen skulle åka med båten till Gotland nästa morgon.

Det blev ganska fina jackor, faktiskt. Grön manchester. Och dom frös inte på vår lilla semester.

Kanske hade det varit klokare att prata med pappan. Men å andra sidan blev jag lite bättre på att sy på kuppen.

Stugan på Gotland hade jag hyrt via en stugförmedling. Pengarna hade jag tjänat ihop genom ett 2 veckors vikariat som kocka på ett ungdomshem. Jag hade aldrig varit kocka innan. Men det fanns en färdig matsedel. Jag fick handla allt utom mjölk och sånt på Konsum. Mejerivarorna levererades varje morgon.

Kalops. Korv stroganoff. Torsklåda. Ärtsoppa med fläsk. Jag lånade en kokbok, och hade den uppslagen i översta lådan i köket. På det viset kunde jag skjuta in lådan och gömma den om nån kom in. Jag ville inte avslöja min faktiska okunskap. (Lite som när jag fick skriva bokrecensioner på Aftonbladet på 70-talet, och läste in litteraturvetenskapen på halvtid i smyg under tiden. Alla tog ju för givet att jag redan hade läst det. Jag behövde pengarna den gången också.)

Det var bara åtta tonårspojkar på ungdomshemmet i Nybohov, men dom åt obeskrivligt mycket. Glupskt och gärna. Jag kunde nog ha lagat vadsomhelst, bara det påminde lite om något de var vana vid.

Jag blev ändå lite bättre på att laga mat för varje dag. Speciellt bra blev jag på att beräkna hur mycket som skulle gå åt.

Nu gäller det tredje oktaven på piccolo.

Jag envisas med att tro att det mesta inte är så svårt som man föreställer sig. Men fan tror det stämmer. Vi får se.


xxx

Fuck Corona, skriver Marsha. Hon menar inte att vi ska strunta i alla försiktighetsåtgärder. Hon håller bara med mig när jag skriver om tillståndet i Spanien. Om hur augusti, den stora semestermånaden, nu inleds med stängda barer och folktomma vägar, och nyhetsreportagen intervjuar småbarnsfamiljer som helt enkelt fortsätter att hålla sig hemma. Alla fiestor är inställda, de fina skorna står långt in i garderoben, nätterna är spöklikt tomma på torgen, resor är inställda.

Fuck Corona. Vissa dagar undrar jag hur allt ska sluta, hur människor ska orka, och när jag ska få träffa min familj igen. Barnen. Barnbarnen.

Fuck Corona.

Som inte ska få ta ifrån oss förväntan, glädje, spänning.


(… under förutsättning att ingen oförutsett händer… så anmäl dej gärna här:

https://facebook.com/events/s/open-art-studio-cutar/270019450956028/?ti=icl )