Många

Vårt hus har väldigt många hörn, många vrår och många sovplatser. Och många prylar. Och många böcker. Och många kaffekoppar. Och stolar.

Det är ett ganska stort hus. Köket är långt ifrån nyrenoverat. Möblerna matchar inte varandra. Vi gör vårt bästa för att vara ikapp med att kalka väggar och täppa till läckande kranar. Några fönster måste skrapas och målas om före nästa vinter. Men det är ett hus för vänner och familj från alla delar av världen.


Jag läser nyheterna till morgonkaffet. Och jag önskar att alla vore här. Nu. I trygghet. I vårt hus.


Dag 41. Sommaren kommer. Corona. Karantän. Fredag.

Tiden har stannat. 13 dagar blev 26, blev 41. Det kommer att bli fler. Solen går upp och den går ner. Vi dricker morgonkaffe. Gör lunch. Äter kvälls. Och sommaren kryper allt närmre.

Denna sommar som vi kollektivt ska uthärda på avstånd från varandra.

Exakt hur stora avstånd vet vi inte, men avstånd blir det. Även om de flesta av oss skulle vilja att det var annorlunda.

Det är bara att anpassa sig.

På riktigt.

Så: Uppeterassens möbler kan oljas och målas. Det finns gott om färgslattar. Trädgårdens möbler också. Åsnestallet kan rensas ut. Gästrummen kan ses över – Airbnb är historia. Från och med nu blir det aldrig mer okända gäster. Keramiken kan till och med invadera gästköket. Sandalerna kan dammas av, mina varma tofflor är hursomhelst utslitna. Ju mer jag tänker på det, desto mer finns det att göra färdigt. Man får passa på, tiden kommer inte att stå stilla för evigt, den kommer att starta upp igen, och rätt var det är kommer det här vara över, och –

Shit happens.