Ella

Ella återanvänder. Ella tar vad hon har. Ella klipper, färgar, bleker, kapar, sätter ihop, passar in, syr lite, klipper bort det oönskade, sågar av, målar om, flyttar, skruvar, broderar… Ella har inget att förlora och tackar sin lyckliga stjärna. Och hon mäter ytterst sällan.

Bara när det verkligen behövs.

Be like Ella.

Om böcker. Förutom om att läsa dem.

Jag har en hel del böcker. Man samlar på sig över åren. Men jag har tyckt att det finns gränser. Så jag har försökt att göra mig av med många. Jag har gett bort dom, ”glömt” dom, lämnat kvar dom, skapat konst av dom, använt dom för att stötta upp andra saker, gjort ett gratisbibliotek utanför dörren, lämnat in dom på andrahandsaffärer, och mer. (Bara en enda bok har jag använt till att starta brasa med. Det är ovanligt. Men den var så fruktansvärt dålig. Det kändes OK.)

Inget av detta har hjälpt. Alla försök till att att gallra ut mitt bibliotek – eller åtminstone skapa någon sorts ordning – har misslyckats. Böckerna har inte ens låtit sig sorteras. Inte efter författare, inte efter ämne, inte efter färg. Ingenting.

Istället fortsätter ständigt nya böcker att hitta in i mitt hem. De multiplicerar sig, de infiltrerar bland de jag trots allt har tänkt att jag velat behålla. De dyker upp på nya platser. Små böcker, stora, höga, gröna, blå, röda, feta, några med hundöron, några så tunna att de inte ens kan stå upp på egen hand, några tjocka och klumpiga och med titlar som knappt går att urskilja. Vissa med glättiga omslag, som ibland lovar mer än de kan hålla. Alla typer av böcker.

De bara fortsätter att anlända.

Nu har jag bestämt att de kan stanna. Allihopa. Överallt.

Kriget är över. Ibland måste man helt enkelt ge upp.

Ibland är det faktiskt lugnast så.


Livets lott – eller konsten att vara nöjd.

När yngsta barnet var 7 år gav någon honom en bok i present som var lite speciell. Den var liksom interaktiv – med den tidens mått. Den ställde frågor, och uppmuntrade till aktiviteter. En del sidor hade utstansade hål, flikar, eller luckor. Det fanns en sida med ett lyckohjul också, och den hade en pil som man kunde snurra på. Den allra största delen av cirkeln var helt tom. Men det fanns en liten liten skärva som var ifylld. Oddsen att pilen skulle stanna just där var förstås minimala. Texten intill förklarade att det var lika höga odds att pilen stannade där, som att man skulle vara född i ett sammanhang som erbjöd tak över huvudet, tillräckligt med mat i magen, tillgång till utbildning och sjukvård, fred, frihet,och mänsklig värme.

Just saying.

Ella in the Garden, no 4

PS Idag kom äntligen min piccoloflöjt.