När jag varit borta hemifrån några dygn, eller när jag lagt undan en ny bild ett tag, när jag inte läst, inte sett, inte lyssnat på något, inte mött någon – och så plötsligt har det framför mig igen – då ser jag det med nya ögon. Kanske ser jag det till och med mer som det faktiskt är inte som jag tror att det är.
Inte allt är viktigt. Att ett ord upprepats spelar ju mindre roll. Att det saknas något i en bild är ju bara att acceptera. Eller ändra. Att jag faktiskt inte längre uppskattar en viss färg lika mycket som innan kan vara helt logiskt. Man kan ändra sig. Man kan tycka annorlunda.
Men vissa saker ligger fast. Vissa övertygelser blir bara starkare med tiden. Bergfasta.
En sån är övertygelsen om alla människors lika värde.
El pueblo unido, jamás será vencido!
bild: Ella in the Garden, no 30
