När jag blir stor

Collage. Leta fram. Sätta samman. Prova. Jämföra. Ändra. Vrida. Byta färg. Byta ämne. Ta bort. Sätta tillbaka. Ta ett steg tillbaka. Syna igen. Sucka. Släppa.

Jodå, jag gör bilder fortfarande, fast jag egentligen har upp över öronen av dom. Det gör visserligen ingenting alls, men man kan alltid prova något annat också. Som nål och tråd. Eller är det allt samma sak, i grunden?

Vad ska jag bli när jag blir stor!?

I otakt med (jul-)tiden

Vänner och familj i Stockholm skriver om långa dagar, om väntan på att det ska bli lättare, ledigare, bättre, ljusare. Och om underbara dekorerade julgranar, om stjärnor, pepparkakslycka och förväntan.

Tidsmässigt är mina hemländer i otakt.

I Sverige startar det med 1:a advent, bygger upp mot Lucia, och brakar slutligen löst den 24:e december. (Som skånefödd får man naturligtvis inte förakta Lille Julafton, den 23:e, heller). Sedan bromsar man mycket långsamt in mot 6 januari. Fast granen ska helst stå kvar till Tjugondag Knut, den 13:e.

I USA startar man visserligen med shopping, och med att klä in sina hus (och trädgårdar) i lampslingor, direkt efter Thanksgiving, men själva julcrescendot inträffar den 25 december. Tidigt på morgonen öppnar pyjamasklädda barn och vuxna alla sina presenter, och framemot eftermiddagen blir det gärna kalkon. (Igen. Samma meny som på Thanksgiving…!?) Den 24:e var oviktig. Sen är det över. Inte ens Annandag jul existerar.

I Spanien bygger man så sakteliga upp under hela december. Julbelysningen på stadens gator är superviktig. Den 24:e december är det familjemiddag. Gärna med mycket skaldjur. Och några inbjudna grannar. Här och var får en del barn numera lite presenter den kvällen, inspirerat av andra länder, men det är den 5 januari som är stor. Då blir det parader! Tre kungar kommer! Kakan ska ätas. Och – på morgonen den 6 januari får barnen äntligen öppna alla sina paket. Dagen efter är det vardag igen. Skoldag om det vill sig illa.

Allt detta under förutsättning att man bara följer just de kristna datumen och traditionerna…

Så här års är också jag alltid i otakt.


Hösten är uppfinningarnas moder?

Min storebrorsa säger att en dag då man inte tillverkat eller lagat något, är en förlorad dag. Kan så vara.

Sen kan man ju fundera på vad som ingår i att ’tillverka’. Ingår också att ’tillverka’ en måltid, t ex? Eller går det att säga att man ’tillverkat’ en dikt?

Vi blev avbrutna av regnet. Det räcker inte med en regnjacka när det forsar ner och grusvägarna rinner bort. Men det kommer att gå över. Tålamod. Stanna hemma, inne. Katterna också. Bägge sitter i fönstren och tittar ut mot våtblanka gränder. Rosa spinner för sig själv. Hon verkar inte bekymrad alls. Ska jag passa på att städa? Fast det ingår nog inte i att ’tillverka’. Jag tar en sväng i ateljén: En påbörjad bild, som måste ligga till sig….Inte än. Symaskinen står oanvänd i hyllan. Sy? En ny höstskjorta vore fint.

Många timmar senare har jag sprättat upp en klänning som inte använts på åratal eftersom den hade en liten reva (och faktiskt var rätt missklädsam). Jag har mätt och klippt, och klippt, och skarvat, tråcklat, sytt, lyssnat på Filosofiska Rummet, Språket, Sjörapporter, samma nyheter en gång till, hört åsikter om sjöborrar och Bolivias regnskogar och nobelpriset, och samma Språket igen. Och hört På Minuten (där en gammal student medverkar! Hans vänliga tonfall är fortfarande detsamma. Jag minns hans mamma. Hon var väldigt liten till växten. Speciellt i jämförelse med honom).

Sen är det en skjorta. Eventuellt mer klädsam än klänningen, för av den är det inte mycket kvar, men det gör verkligen ingenting. Nu slapp jag ifrån det dåliga samvetet av en oanvänd, och bara lite trasig, klänning. Det var det viktigaste.

Och i morgon ska det inte regna. Alls.

PS. Hej brorsan: räknas det som att jag både tillverkat och lagat? Vi är nog rätt lika trots allt. Det trodde man inte när vi var små.