Ett djäkla jobb

Vi byggde upp en liten stuga uppe på campo. Stuga och stuga… det var mer som en byggsats, en friggebod. Vi använde ingen cement. Grävde bara ut lite, och planade ut med stenar. Ingen större inverkan på omgivningen. Den är tänkt att ha till att förvara verktyg och annat som behövs för campo. Vi bytte till oss den av Ana och Robert, som inte ville ha den kvar i sin trädgård. Vi monterade ner den själva, och byggde upp den igen på sin nya plats uppe på berget. Det var ett djäkla jobb. Men det blev fint. Vi lade nytt takpapp på taket och tjärade och allt.

Sen kom stormen och hela taket blåste av. Och det tog med sig en del av väggarna också. Vi hade inte ens hunnit börja med insidan.

Ibland är det bara att börja om.

Det var en sådan där liten bod som man köper som ett paket – några få kvadratmeter, allt färdigsågat och med dörr och fönster och allt – och där väggarna är konstruerade som ett korsvirkeshus. Jag hade märkt upp varenda planka så det skulle gå lätt att sätta ihop det likadant igen.

Men stormen var inte nådig. Till och med takbjälkarna bröts sönder.

Nu har vi fått tänka om. Det är uppenbarligen inte så smart att montera upp en träbod på en helt annan plats än den hade från början utan att anpassa den.

Nu har vi satt ihop väggarna igen. Och vi sågar av allt som skjuter ut, så att vinden inte kan få tag i det, och vi förstärker hörnen, och vi gör om taket helt. Det måste vara luftigare, men också stadigare för att kunna stå emot.

Det är lite samma sak sak som med mig varje gång jag flyttar till en ny plats. Först tror jag att det bara är att fortsätta, men sen lär jag mig att även om jag fortfarande är jag, faktiskt mer jag för varje erfarenhet, så måste jag också anpassa mig lite till de nya sammanhangen om det ska bli någon ordning.

Efter ett par sköna veckor av sensommarväder så förutspådde dom regn idag. Men nu ser det bara ut att bli några skurar. Däremot ska det bli ett rejält oväder imorgon. Vi får se hur det går den här gången.

Faktum är i alla fall att stugan, den blir bara bättre.

Jag med. Men det är ett djäkla jobb.


OPEN STUDIO CANCELLED – video

Ibland måste man tydligen inse att det är dags att ge upp. Det blir ingen Open Studio. För mycket virus. Jag ställde in.

Jag tänkte att jag kanske kunde göra ett bildspel istället. Så blev det. Marsha tyckte jag kunde läsa in nån text till det också. Så blev det. Rudy tyckte jag kunde spela piccola med. Varför inte. Så blev det. Ann och Judy tyckte om den. Så det blev en video. Istället.

Fuck Corona. Igen.

Ibland tvingas man tänka om. Det är kanske bra. Egentligen.

Läs mer

några fönster…

…några fönster från en container blev ett skåp. En utsliten klänning blev en skjorta. En tavla blev en annan. En trasa blev en nåldyna. Ett åsnestall blev ett hem. Återanvändning är också en form av motståndshandling. Ibland får man klappa sig själv på axeln. Och tänka att man får vara tacksam att livet gett en lite verktyg. I synnerhet när de nya virussiffrorna lägger sitt gråa skimmer över vardagen, och man undrar hur det ska gå. Det är inte längre den som har mest prylar när den dör som vinner, det var länge sen. För de allra flesta av oss gäller det nu att stanna, och se sig omkring.