Hurra

Hurra för alla drömmar!

Hurra för att bara ha dom!

Hurra för att, kanske, försöka förverkliga en och annan!

Jag lyssnar jag på radio.

Det är direktsändning. Det handlar om vad denna vår gjort med oss. Människor uppmuntras till att ringa in. En kvinna har kontaktat universitetet för att äntligen fullfölja en 40-årig dröm: läsa teologi. En annan har bestämt sig: tillsammans med sin partner inreder hon en husbil för att flytta in i. För gott. De går från 110 kvm tlll 6 kvm, och känner sig övertygade om att valet är rätt. Jag hör programledaren dra efter andan när kvinnan säger ’6 kvm’. En pensionär gick ut för att prova att spela boule. Utomhus. Säkra avstånd. Och fann en ny kärlek. Nu har hon någon att äta kvällsmat med.

Jag önskar alla lycka till. Och skriver ett brev till en vän.


bild: Babe Teacup. From series ’Babes’.

Bergfast.

När jag varit borta hemifrån några dygn, eller när jag lagt undan en ny bild ett tag, när jag inte läst, inte sett, inte lyssnat på något, inte mött någon – och så plötsligt har det framför mig igen – då ser jag det med nya ögon. Kanske ser jag det till och med mer som det faktiskt är inte som jag tror att det är.

Inte allt är viktigt. Att ett ord upprepats spelar ju mindre roll. Att det saknas något i en bild är ju bara att acceptera. Eller ändra. Att jag faktiskt inte längre uppskattar en viss färg lika mycket som innan kan vara helt logiskt. Man kan ändra sig. Man kan tycka annorlunda.

Men vissa saker ligger fast. Vissa övertygelser blir bara starkare med tiden. Bergfasta.

En sån är övertygelsen om alla människors lika värde.

El pueblo unido, jamás será vencido!


bild: Ella in the Garden, no 30