Hetta

Lauras röjer upp i sin trädgård. Jag ser dom från vårt stora fönster i norr. Dom river ett skjul. Och bygger upp en liten mur, jämnar ut marken. Hennes pojkvän, och lillebror, och svåger, har murat för fullt där ute sedan halv åtta i morse. Cementblandaren snurrar. Det gäller att passa på idag när det är söndag och dom är lediga från jobbet. Och medan det är någorlunda svalt. När solen når dit, då blir det omöjligt att fortsätta. Det ska bli 40 C idag. Det har aldrig hänt här som jag minns det. Men i Sevilla, och Granada och Cordoba… där är det inte alls konstigt. Och i Tucson var det inte ovanligt under sommaren. Jag är väluppfostrad när det gäller värme.

Dom jobbar snabbt. Skrattar. Får det gjort.

Det är i allafall inte fuktigt ute längre, tack och lov. 

Barfota  mot svala stengolv. Alla väntar in kvällen. Utom Lauras. Dom ska försöka hinna bli klara. 

Det är något magiskt över hettan. Stillheten som infinner sig under dagen. De enstaka ljuden som blir tydligare. Några fönster kommer vara öppna men ha fördragna gardiner, som stilla fladdrar. Oändligt stilla. Fast alla fönster mot söder, och väster, kommer att vara stängda. Och ha nerdragna jalusier. Inifrån ser man det skarpa ljuset i gliporna

Och sen ringer kyrkklockan. Eller den slår, rättare sagt. Den har ingen klang, den är sprucken, och låter alltid så vemodig. Långsam. Den slår fast klockan bara hunnit bli 9.50. Det betyder att någon har dött. Om en stund kommer det gå att läsa vem, på byns wattsapp. Det var kanske Antonia. Pilars faster. Det har varit väntat ett tag nu.

Ella

Ella återanvänder. Ella tar vad hon har. Ella klipper, färgar, bleker, kapar, sätter ihop, passar in, syr lite, klipper bort det oönskade, sågar av, målar om, flyttar, skruvar, broderar… Ella har inget att förlora och tackar sin lyckliga stjärna. Och hon mäter ytterst sällan.

Bara när det verkligen behövs.

Be like Ella.

När jag blir stor

Collage. Leta fram. Sätta samman. Prova. Jämföra. Ändra. Vrida. Byta färg. Byta ämne. Ta bort. Sätta tillbaka. Ta ett steg tillbaka. Syna igen. Sucka. Släppa.

Jodå, jag gör bilder fortfarande, fast jag egentligen har upp över öronen av dom. Det gör visserligen ingenting alls, men man kan alltid prova något annat också. Som nål och tråd. Eller är det allt samma sak, i grunden?

Vad ska jag bli när jag blir stor!?