Det står faktiskt där nu. Ett piano. Ett jättefint piano! Och jag har fyllt år. Och det är lite höst. Och dags. Igen. Och jag sliter otåligt i kopplet, typ. Inga måsten, bara livet. Som går.

Det tar 10 år att bli bra på något, sägs det. Men är man 72 år så har man övat på en masssa saker, så det går att räkna bort en hel del från det.

Och man behöver inte ens bli jättebra,

bara göra sitt bästa. Eller göra något.

Överhuvud taget.