Ella

Ella återanvänder. Ella tar vad hon har. Ella klipper, färgar, bleker, kapar, sätter ihop, passar in, syr lite, klipper bort det oönskade, sågar av, målar om, flyttar, skruvar, broderar… Ella har inget att förlora och tackar sin lyckliga stjärna. Och hon mäter ytterst sällan.

Bara när det verkligen behövs.

Be like Ella.

Dag 45. Pension. Corona. Karantän. Tisdag.

Jag har en del vänner i Sverige som teoretiskt sett skulle kunna börja ta ut sin pension, men som inte gjort det ännu.

Nu har jag förstått att några har upptäckt att det faktiskt är ganska skönt att de plötsligt tvingas jobba lite mindre, och kanske hemifrån. Vissa har till och med utryckt att en eventuell kortidspermittering inte skulle kännas helt fel.

Jag kan bara säga: Gå i pension. Nu. Att lönearbeta är övervärderat. Speciellt om man gjort det i ganska många år. Se det som ett livstids stipendium, om du behöver, but just do it.

– Men jag har inte råd! Inte än! Det blir för lite pengar, säger dom.

Nähä, räkna igen, säger jag. Hur mycket kostar det inte att lönearbeta?! Du köper nya kläder, för man ska se fräsig ut. Och du går till frisören. Du tar dig till jobbet varje dag. Det är inte gratis. Luncher? Inte har du matlåda med dig jämt. På vägen hem köper du ett extra gott bröd, snabblagad mat, hämtmat kanske. Det har du ju förtjänat. Du som jobbat hela dagen. Kanske en AW? Jag kan fortsätta. Det är väldigt mycket dyrare att arbeta än du kanske tror.

(Dessutom har du säkert lager av sånt som du behöver. Titta bara i garderoben. Och på vinden.)

Ta ut din pension. Så fort det bara är möjligt. Det kommer att gå hur bra som helst. Jag lovar.

Men du gör förstås som du vill.

(Det är fortfarande möjligt från 63 år. Tyvärr har dom nyligen ändrat från 61 år. Kommer möjligheten att skjutas fram ännu mer innan du har bestämt dig?)


bild: Ella in the Garden, no 2

Dag 24. Corona. Karantän. Tisdag.

Vi städade. Hur kul är det? Men om man nu ska vara i karantän i minst tre veckor till, så är det förstås inte någon dålig idé.

Jag hörde på radio höromdagen att ’hemma’ har fått en ny betydelse. Flera nya betydelser till och med.

När både jobb och umgänge flyttat ut (in?) till på skärmen, så kan det vara ganska avslöjande för hur hemmet ser ut. För att inte säga intimt.

Jobbmöten – till och med intervjuer i tvnyheterna – sker plötsligt mot bakgrund av den egna garderobsdörren, eller mot den öppna hallen och med barnens slängda jackor på golvet, eller mot köket. En katt hoppar upp på tangentbordet. En make ropar något. Det är inte samma sak som att segla in på jobbet i nystruken skjorta och nyborstade skor.

Även för den i karantän som inte har jobbmöten, eller behöver visa upp sig på skärmen av andra anledningar, så har hemmet förstås blivit betydligt viktigare för de allra flesta. Det är ju där vi befinner oss nu, mer eller mindre hela tiden.

Någon föreslog att när det inte är möjligt att lägga pengarna på att resa, så kanske vissa gör slag i saken och köper den där dyra mattan istället. Och de där fina tekopparna. Ny lampa över köksbordet. Det går ju fortfarande att handla på internet. Heminredningsaffärer online borde väl ha goda tider?

Någon annan kanske river ut garderoben, och sorterar äntligen upp allt. Och städar alla kökslådorna. Och bakom spisen. Ju längre karantänen pågår desto mer välordnat och dekorerat blir ’hemma’ .

Fast sen, när vi äntligen får gå ut igen – då kommer ju allt det där bara vara för kråkorna. Då kommer vi väl inte vilja sitta inne, hur fin matta vi än har.

Lite lagom städning får räcka.