Lycka är att ha några fikonträd – men det är dubbla känslor.

Å ena sidan vill jag bara njuta av Campo, ta in naturen, bergen, vyerna. Arbeta i någorlunda lagom takt, plocka oliver och mandlar, rensa upp, hjälpa Rudy med det han vill och behöver. Dela med mig.

Å andra sidan är jag mer än medveten om allvaret för många, de som brukar sin mark för sitt levebröd. I våra berg handlar det om små familjeföretag, inga storbruk, och många har andra arbeten också, vid sidan om- men inte desto mindre måste det gå ihop, och ge åtminstone en liten vinst. Det måste betala sig. Investeringar måste visa sig vara de rätta. Det får inte regna vid fel tid. Men det måste regna. Kanske borde vindruvor bytas ut mot avocado? Eller mango? Vore det värt att gå helt ekologisk? Kanske borde man åtminstone sälja druvorna till vingårdar som gör nya moderna torra viner av dom – istället för Vino Dulce. Russin? Är det värt arbetet? Kanske orkar farfar inte hjälpa till nästa år? Och morbror har flyttat till stan. Syrran också. Med hela sin familj. Och subventionerna kommer och går. USA har höjt importtullarna på olivolja. Exporten har gått ner. Importerade varor från länder med sämre kontroll står på hyllorna. Betalningen går ner. För olivoljan får bönderna nu 40% mindre jämfört med för några år sedan. Som exempel. Det är allvar.

Maria säger att de inte längre tänker pressa mer olivolja än vad hennes och sonens hushåll själva behöver under året, och jag har full förståelse. Det lönar sig snart inte.

Det är ett djäkla slit, helt enkelt.

När jag står i köket och sakta ringlar vår gyllene goda olivolja över mina nygrillade fiskbitar, och över tomaterna och muhammaran, och salladen med nyplockad spenat – då vet jag inte om jag ska tacka min lyckliga stjärna att jag åtminstone har det privilegiet, eller sälla mig till protesterna. Eller jo, det vet jag : självklart bägge delarna.

För Spaniens lantbrukare har börjat protestera. Inte bara olivoljebönderna. Det gäller ersättningen för mjölken också. Och osten, allt. Nya EU-bestämmelser, import, politik, vinstgirighet, kapitalism – en komplicerad historia med många aktörer där det, som vanligt, är de som sliter med själva produktionen som är de stora förlorarna.

Och protesterna växer, de syns plötsligt över hela landet. Gubbar och gummor på traktorer och fyrhjulingar ger sig ut. Blockerar vägarna. Skapar köer. Visar upp sig. Förklarar läget. Har fått nog. Mer än nog.

Tro mig, det kommer fortsätta. Det spanska fotfolket är inte kända för att ge upp.

Precios justos para un olivar vivo!


Skamlöst skärmande

Så åkte mobilen fram, mitt i olivlunden. Och inte bara det: klick klick – så hade både foto och videosnutt skickats ut över jordklotet, till familj och vänner.

Jag tillhör dom som gillar min skärm, min lilla mobiltelefon. För varför skulle jag inte tycka om att ha hela världen, och barnbarnen, inom räckhåll? Jag njuter av att kunna leta upp och läsa en bit av den där författaren de pratade om bakom mig på bussen, eller få meddelanden från mina närmsta, med bilder från deras vardagsliv och länkar till läsvärda artiklar. Det passar mig utmärkt. Tydligen passar det många andra kvinnor i min ålder också. Jag läste nyligen (på skärmen) att på en del håll i västvärlden står vår demografiska grupp för den allra största ökningen av internetanvändare.

Så jag skäms inte ett dugg över mitt skärmande. Det var faktiskt många år sen jag skämdes över något över huvud taget. Särskilt skäms jag inte över sådant som jag tycker är roligt.


I övrigt: Oliverna har blivit blå. Dom påminner om stora blåbär. Några är blanka, andra mattare. Men dom är lite oljiga mellan fingrarna. Det gör ingenting om man får med några blad och kvistar, men jag plockar bort så mycket av det som jag orkar och kan. I år behöver träden dessutom beskäras rejält. De ska ha formen av ett dry martini glas säger dom som vet.

Från olivträden ser jag ända bort till havet, och där på andra sidan ligger Nordafrika. På vintern kan man se solen gå upp över bergen i Marocko. (Kanske ser man ända bort till Algeriet. Jag är inte säker, men jag tycker om tanken.) Fast man måste vara på plats riktigt riktigt tidigt på morgonen.


ökning av internetanvändare