Ella

Ella återanvänder. Ella tar vad hon har. Ella klipper, färgar, bleker, kapar, sätter ihop, passar in, syr lite, klipper bort det oönskade, sågar av, målar om, flyttar, skruvar, broderar… Ella har inget att förlora och tackar sin lyckliga stjärna. Och hon mäter ytterst sällan.

Bara när det verkligen behövs.

Be like Ella.

Det beror på februari.

Det är februari nu. Och jag tycker att det har blivit ett smalt utbud på frukt. Citrus är det gott om, men det funkar inte så bra på frukostmuslin. Och inte finns det något passande i trädgården heller. Avocado förstås. Men jag avstår från att ha det på flingorna. Vitlöken växer till sig. Men samma sak där. Inget för muslin.

Det beror på februari. Det finns inte så mycket frukt att skörda här i februari. Grönsaker ja, men inte frukt. Så är det bara. Och vår vanliga affär säljer mest sånt som växer här. Inte sånt som växer på andra sidan jorden.


Manuel, Ascensions man, är i min ålder. Typ. Lite yngre. Han minns inte några affärer alls från sin barndom.

⁃ Det måste det ju ha funnits. Vi hade ju kaffe, och salt, i huset. Men vi åt vad som fanns. Vad som var moget just då, eller vad som kom från djuren. Jag minns inget annat.

Som jämförelse.


Russin har jag förstås. Stora feta fruktiga söta soltorkade russin, gjorda av vindruvorna från de branta backarna runt oss.

Vindruvorna, som ska beskäras nu. I februari. När månen är i nedan. Och bladen vissnat och fallit av. De beskärs hårt. Efteråt blir det bara svarta knotiga krumelurer kvar i backarna. Men snart kommer det spricka ut nya illgröna blad. Som snabbt växer till sig till långa utstickare. Som blommar diskret. Som sen också ska beskäras. Och som sen växer mer. Marken under ska hålla ren från ogräs. Igen och igen. Allt måste göras för hand för det är så brant. Maskiner går inte. Och det blir varmare. Och varmare. Men till sist är klasarna mogna. Då ska de plockas varsamt. Läggas ut på grusbäddar. Soltorkas. Vändas. Vändas. Långsamt ändra färg från grönt till skrynkligt varmt chokladbruna. Sen ska de forslas hem. Och sen tar ljudet över i byn: klipp klipp klipp. Varje litet russin klipps av. En liten liten bit stam måste lämnas kvar. Om man bara drar russinen av kvisten så håller dom sig inte länge alls.

Och man vill ju ha dom till februari, minst, så man kan strö dom över sina flingor.

Medan man inväntar jordgubbarna.


Hur länge kommer allt finnas kvar? När samlas dom sista russinen in? Vem tar över, när byarna avfolkats, när barnen flyttat till staden? Blir det bara små hårda maskinproducerade russin kvar – hitforslade från en annan del av världen?