När jag blir stor

Collage. Leta fram. Sätta samman. Prova. Jämföra. Ändra. Vrida. Byta färg. Byta ämne. Ta bort. Sätta tillbaka. Ta ett steg tillbaka. Syna igen. Sucka. Släppa.

Jodå, jag gör bilder fortfarande, fast jag egentligen har upp över öronen av dom. Det gör visserligen ingenting alls, men man kan alltid prova något annat också. Som nål och tråd. Eller är det allt samma sak, i grunden?

Vad ska jag bli när jag blir stor!?

Corona. Karantän. Dag 6. Fredag.

Andra nyheter. Jag vill ha andra nyheter. Vanliga nyheter. Om det måste handla om viruset så vill jag att det ska vara goda nyheter.

Det är så jag känner Dag 6.

Det var fredag. Först på kvällen insåg vi att det inte alls var torsdag. Vart tog torsdag vägen? Inte för att det gör någon skillnad. Vi har inget planerat. Ingen kommer att knacka på vår dörr heller. Det positiva med det är att jag kan lufsa runt i mjukisbyxor hela dagen. Eller klä upp mig i långklänning. Eller bägge delarna! Så borde det förstås alltid vara. Det ska jag komma ihåg sen. Sen. Efter det här. När saker kommer att vara annorlunda. För det kommer att vara annorlunda. Så mycket vet vi i alla fall. Och jag tänker aldrig mer vara ängslig över småsaker.

⁃ Ska vi inte starta en liten bokklubb? skriver Judy.

Det får bli en virtuell bokklubb. Vi bor bara fem minuters promenad från varandra, och älskar att sitta vid varandras köksbord, men det är ju andra tider just nu. (Nu var jag där igen! Jag vill verkligen tänka på något annat!)

Ann och jag svarar ja. Såklart. Bra idé! Vi bestämmer oss för ’El Tiempo Entre Costuras’ av Maria Dueñas. På svenska heter den Tiden Där Emellan, jag har svårt att tänka mig en mer passande titel. Den har rätt många sidor, men jag tänker läsa den på spanska. Med karantän kommer nya självinsikter. Som till exempel att jag inte brukar göra det lätt för mig själv.


Hösten är uppfinningarnas moder?

Min storebrorsa säger att en dag då man inte tillverkat eller lagat något, är en förlorad dag. Kan så vara.

Sen kan man ju fundera på vad som ingår i att ’tillverka’. Ingår också att ’tillverka’ en måltid, t ex? Eller går det att säga att man ’tillverkat’ en dikt?

Vi blev avbrutna av regnet. Det räcker inte med en regnjacka när det forsar ner och grusvägarna rinner bort. Men det kommer att gå över. Tålamod. Stanna hemma, inne. Katterna också. Bägge sitter i fönstren och tittar ut mot våtblanka gränder. Rosa spinner för sig själv. Hon verkar inte bekymrad alls. Ska jag passa på att städa? Fast det ingår nog inte i att ’tillverka’. Jag tar en sväng i ateljén: En påbörjad bild, som måste ligga till sig….Inte än. Symaskinen står oanvänd i hyllan. Sy? En ny höstskjorta vore fint.

Många timmar senare har jag sprättat upp en klänning som inte använts på åratal eftersom den hade en liten reva (och faktiskt var rätt missklädsam). Jag har mätt och klippt, och klippt, och skarvat, tråcklat, sytt, lyssnat på Filosofiska Rummet, Språket, Sjörapporter, samma nyheter en gång till, hört åsikter om sjöborrar och Bolivias regnskogar och nobelpriset, och samma Språket igen. Och hört På Minuten (där en gammal student medverkar! Hans vänliga tonfall är fortfarande detsamma. Jag minns hans mamma. Hon var väldigt liten till växten. Speciellt i jämförelse med honom).

Sen är det en skjorta. Eventuellt mer klädsam än klänningen, för av den är det inte mycket kvar, men det gör verkligen ingenting. Nu slapp jag ifrån det dåliga samvetet av en oanvänd, och bara lite trasig, klänning. Det var det viktigaste.

Och i morgon ska det inte regna. Alls.

PS. Hej brorsan: räknas det som att jag både tillverkat och lagat? Vi är nog rätt lika trots allt. Det trodde man inte när vi var små.