Nu har jag gått på skrivkurs på universitetet. 71 år gammal och f.d. högskolektor själv, har jag suttit på skolbänken (distanskurs = suttit i fåtöljen i min ateljé). Marknadsföringsarbete ingick, på slutet.

Har det gått bra eller dåligt? frågar de mig nu. På kort sikt? På lång sikt? Vad har momentet marknadsföring betytt för dig som för författare? För ditt manus?

Först och främst: kursen var usel. Lärare, handledare och kursledare var dåligt insatta, knappast närvarande, och förvånande oerfarna i ämnet, nivån var låg. Kursdeltagarna däremot, de var underbara. Engagerade, passionerade, hypertrevliga, kunskapstörstande, och de brann för litteraturen.

Och

jag skrev en ny roman: ‘Har gått och handlat’. Så, har det gått bra eller dåligt? Det går egentligen inte att säga ännu. ‘Har gått och handlat’ är färdigskriven, och den ska nu ut i världen. Jag vet att den är väl förberedd. Men ’Flickor små’? Romanen som jag publicerade förra året? (Den är av en annan sort, men definitivt läsvärd.) Hur har den det? Jag vet inte, man kan bara hoppas att den har det gott. Själv är jag en ganska målmedveten person, som trots (eller tack vare?) mina ADHD-drag har lärt mig att göra upp tydliga planer, att avgränsa, ta en sak i taget, att deadlines absolut måste hållas, annars skulle kaoset ta över och livet översvämmas av vilda men lockande idéer. Nu vill jag bara sjunka tillbaka ner i fåtöljen och fortsätta med nästa roman: skriva om Älgen och prinsessan, och om hon som har en historia av att fatta riktigt usla beslut.  

Det går ganska bra. Det har gått ganska bra. ./.