Ella

Ella återanvänder. Ella tar vad hon har. Ella klipper, färgar, bleker, kapar, sätter ihop, passar in, syr lite, klipper bort det oönskade, sågar av, målar om, flyttar, skruvar, broderar… Ella har inget att förlora och tackar sin lyckliga stjärna. Och hon mäter ytterst sällan.

Bara när det verkligen behövs.

Be like Ella.

När jag blir stor

Collage. Leta fram. Sätta samman. Prova. Jämföra. Ändra. Vrida. Byta färg. Byta ämne. Ta bort. Sätta tillbaka. Ta ett steg tillbaka. Syna igen. Sucka. Släppa.

Jodå, jag gör bilder fortfarande, fast jag egentligen har upp över öronen av dom. Det gör visserligen ingenting alls, men man kan alltid prova något annat också. Som nål och tråd. Eller är det allt samma sak, i grunden?

Vad ska jag bli när jag blir stor!?

Bergfast.

När jag varit borta hemifrån några dygn, eller när jag lagt undan en ny bild ett tag, när jag inte läst, inte sett, inte lyssnat på något, inte mött någon – och så plötsligt har det framför mig igen – då ser jag det med nya ögon. Kanske ser jag det till och med mer som det faktiskt är inte som jag tror att det är.

Inte allt är viktigt. Att ett ord upprepats spelar ju mindre roll. Att det saknas något i en bild är ju bara att acceptera. Eller ändra. Att jag faktiskt inte längre uppskattar en viss färg lika mycket som innan kan vara helt logiskt. Man kan ändra sig. Man kan tycka annorlunda.

Men vissa saker ligger fast. Vissa övertygelser blir bara starkare med tiden. Bergfasta.

En sån är övertygelsen om alla människors lika värde.

El pueblo unido, jamás será vencido!


bild: Ella in the Garden, no 30