Bergfast.

När jag varit borta hemifrån några dygn, eller när jag lagt undan en ny bild ett tag, när jag inte läst, inte sett, inte lyssnat på något, inte mött någon – och så plötsligt har det framför mig igen – då ser jag det med nya ögon. Kanske ser jag det till och med mer som det faktiskt är inte som jag tror att det är.

Inte allt är viktigt. Att ett ord upprepats spelar ju mindre roll. Att det saknas något i en bild är ju bara att acceptera. Eller ändra. Att jag faktiskt inte längre uppskattar en viss färg lika mycket som innan kan vara helt logiskt. Man kan ändra sig. Man kan tycka annorlunda.

Men vissa saker ligger fast. Vissa övertygelser blir bara starkare med tiden. Bergfasta.

En sån är övertygelsen om alla människors lika värde.

El pueblo unido, jamás será vencido!


bild: Ella in the Garden, no 30

Många

Vårt hus har väldigt många hörn, många vrår och många sovplatser. Och många prylar. Och många böcker. Och många kaffekoppar. Och stolar.

Det är ett ganska stort hus. Köket är långt ifrån nyrenoverat. Möblerna matchar inte varandra. Vi gör vårt bästa för att vara ikapp med att kalka väggar och täppa till läckande kranar. Några fönster måste skrapas och målas om före nästa vinter. Men det är ett hus för vänner och familj från alla delar av världen.


Jag läser nyheterna till morgonkaffet. Och jag önskar att alla vore här. Nu. I trygghet. I vårt hus.