Åska

Marsha skickar en länk om åska och blixt, och om hur att skydda sig. Tänkvärda ord. Inte bara gäller det att dra ut sladdarna till all elektronik. Man ska akta sig för att diska under åskväder också. Tlll exempel.

För några år sedan slog blixten ner i kyrktornet. Ovädret kom samtidigt som vi hängde en utställning i dåvarande galleriet. Jag höll på och sopa golvet, och hade precis kommit till dörröppningen. Galleriet låg nästan mittemot kyrkan. Det bara small. PANG. Och det kändes som om jag bokstavligen kastades tillbaka in i rummet. Sen slog hjärtat väldigt snabbt. Och hårt.

Efter smällen kom regnet. Och vägen blev avstängd, för den blev oframkomlig av all vatten och lera och stenar som forsade ner längs slänterna. Vi tvingades att skjuta upp vernissagen.

bild och poem från: ”Cookbook for Sewing Machines”

Numera har jag bättre koll.

Fast idag regnar det inte. Och det åskar inte heller. Solen skiner. Det är faktiskt ganska skönt. De dagar det blir extra hett stannar vi inomhus. Och låter fläkten gå. Sen kommer kvällen. Det är alltid skön – No matter what.


Livet pågår.

Jag ser mig omkring i min vardag. Pratar med grannarna ute på vårt lilla torg om kvällarna, vattnar, köper hjärtmusslor från fiskbilen, skickar meddelanden till barnbarn, stoppar munskyddet i fickan när jag går upp till Campo. Sånt.

Rudys majs mognar. Och tomaterna. Jag hakar av balkongdörrarna i köket, och skrapar bågarna. Grundar. Målar noggrant. Två lager. Ångrar att jag inte köpte mer Campari. Skriver till vänner i Malaga och bjuder hit dom. Långväga vänner kommer inte denna sommar, det är bara att inse. Men Alvaro renoverar sitt kök, och kastar ömma blickar på sin flickvän. Deras första barn är på väg. Det är en flicka. Och Mencia, den ena tvillingen, har tagit hem en hundvalp. Den är väldigt liten, och gläfser på deras terass när de lämnar den där att vila. Mencia hämtar in den igen. Hennes mamma, Pilar, suckar. Hon ville egentligen inte alls ha en någon hundvalp. Plumerian har slagit ut. Den doftar himmelskt. Livet pågår. Det är bara att inse.

Lycka?

Våga vara lycklig? Var det inte en av de saker som forskning (av den där sjuksköterskan som arbetat många år med åldringar…) visat att de flesta önskat att de hade varit bättre på i livet? Var inte det nästan högst på listan av sånt som de gamla ångrade att de inte prioriterat?

Att det går att härbärgera flera olika känslor samtidigt, och jämsides, är ju heller ingen hemlighet. Det finns inget antingen eller.

Våga vara lycklig… Kanske behövs det inte så mycket?

Kanske är det bara ett val.


bild: Madrid Sin Permiso. Från serie: Interiores.