Tillfredsställelsen som följde av att plötsligt kunna rama in sin värld genom att se den genom en liten sökare liknade inget annat som Kina hade upplevt tidigare. Hon kunde välja, finna en detalj, avgränsa den, komma närmre, bortse från det som saknade intresse. Hon kunde betrakta en sak i taget, istället för att få allt inramlande i sitt blickfång, bedjande om hennes uppmärksamhet och respons”.

Så beskrivs det i ‘Flickor Små,’ när den ena av de två protagonisterna just klivit ut i vuxenvärlden. Det är mitten av 60-talet, och hon har lyckats köpa sig en kamera, en Kodak Instamatic. ’Point and shoot’.

Jag skrev Flickor Små för ett par år sedan. Den är inte självbiografisk.

Men det där kunde varit jag.