Jag är en skrivande människa. Jag skriver prosa, jag skriver inlägg, jag skriver essäer – och jag skriver gärna poesi.

Och så läser jag.

Just idag bläddrar jag i höstens första textbok som anlänt och hittar ett inlägg där Merge Piercy (Writers on writing, collected essays from The New York Press) jämför att skriva poesi med att meditera. Det är långt ifrån samma sak, och den stora skillnaden, menar hon, är den intensiva koncentration som att skriva poesi kräver. Skriva poesi och att meditera är helt enkelt varandras totala motsatser.

När man skriver poesi behöver man – Istället för att rensa sitt medvetande -som under meditation – lämna sinnet vilt öppet. Allt det som den mediterande släpper, förvisar, blir istället till det suggestiva innehållet i poesi, där varje litet uns av irrelevans kan visa sig vara exakt vad dikten handlar om.

Jag visste det.

ur kommande ‘Prinsessan och älgen’