Eller? Det går ju att läsa böcker på skärmen? Och vad ska man med överfyllda bokhyllor till? Som samlar damm…?

Min senaste bok närmar sig slutredigeringen. ‘Har gått och handlat’ ska snart påbörja sin långa resa ut i världen. Jag är den som ska fatta slutgiltiga beslut – inte minst kring formen, utseendet, hur den lämpligen ska klä sig.

En bok. En kort roman. En berättelse. Ord på papper mellan pärmar. Kommer den att passa som e-bok också? Ljudbok? Eller är det tillräckligt att den får förbereda sig för att bli ett objekt, ett föremål, en vanlig bok? Vill jag att dess öde ska bli att hamna i någons hand, någons famn? Att dess blad försiktigt ska vändas? Kanske smekas… likt fingrar som smeker en rygg… Är det tillräckligt att den får bli mött en och en åt gången?

Ska någon, en vacker dag, kanske flera decennier senare, lirka fram en tunn volym från mellan andra, större, tyngre, och nyfiket ställa sig frågan :Varför har jag sparat den här, i alla dessa år, för att sedan sjunka ner i fåtöljen och möta sig själv som den läsare hon en gång var?

First published in 1945, Elizabeth Smart’s By Grand Central Station I Sat Down and Wept is an enigmatic and nearly indescribable book, a small classic of poetic prose whose author has been compared with Anaïs Nin and Djuna Barnes. In lushly evocative language, Smart recounts her love affair with the poet George Barker with an operatic grandeur that takes in the tragedy of her passion; , By Grand Central Station I Sat Down and Wept has been hailed by critics worldwide as a work of sheer genius.