(dag 67) Corona. Under tiden vattnar vi.

Plötsligt sitter en granne utanför sin dörr. Och en till! Och det hörs röster i gränden. Fas 1.


Granne nr 1: vill ha den lilla spisen vi hade i gästköket. Utmärkt.

Grannes syster: hade kört upp ftån staden vid havet. För att hon äntligen kunde.

Grannens systers man: fick en idé om hur man kan täppa till fd skorstenen på svägerskans hus utan att förstöra ventilationen.

Systrarnas mamma: bor runt hörnet. Hon inspekterade spisen och tyckte att den verkade praktisk.

Granne nr 2: har Campo ganska nära oss, och ville bara ta en promenad uppe på vägen.

Hans frus systerson: höll med. Och log brett. Som han brukar.

Granne nr 3: som just burit ut en stol och ställt utanför sin dörr, var glad för sin sons skull. Och sina barnbarns. Och barnbarnsbarns.

Hans fru: konstaterade att jag kom från campo (blombukett och kängor… ).

Lite mer avlägsen granne: skulle gå en ny sväng med sin dotter som just fyllt 14 år.

Dottern och hon: är lika långa nu.


En plats, det har jag. Resten kommer nog, det också.

Under tiden vattnar vi. För nu är det sommar. Karantän eller inte.


(dag 65) Corona. Fas 1.

Judy kommer hem till byn för några dagar. Ann ska försöka boka bord för romantisk födelsedag med med C. Jag vattnar. Meteorologen på TV visar solar.

Fas 1. Från idag, måndag, befinner vi oss i fas 1. Det betyder att nu ska vi få åka runt i hela provinsen. Affärer på högst 400 kvm får öppna. Människor får träffas i grupper om högst 10 (blir man vald?). Restauranger får öppna uteserveringar med högst 50% av sina platser och en meter mellan borden. (Om dom vill och har möjlighet att överleva på det. Nej, baren i byn kommer inte att öppna ännu.) Och några saker till. Men social distans råder. Och helst munskydd.

Och ’Den blomstertid nu kommer’ är inte särskilt svår att spela på piccolo. (Piccolaflöjt…)

Någon sorts sommar blir det väl i alla fall.