Baren

Baren öppnade igen i helgen. Baren med nio liv, minst.

En vanlig normal sydspansk bar i en liten by i bergen är inte riktigt samma sak som en bar i Stockholm. Eller i USA. Det är ett ställe där man självklart kan få en rejäl dry martini om man så önskar, eller en skvätt anislikör i teet, men där det går lika bra att beställa en glass till barnbarnet, en tapa med supersalt ansjovis, eller förstås en vanlig öl. Även i dagsljus. Om det inte är slut. Då får det bli något annat. Man brukar kunna spela domino också.

Baren i byn har inget namn för den är vår enda. Underlaget är inte jättestort, det har sina svårigheter att driva en bar i glesbygd. Förra sommaren var det en fransman som försökte sig på det hela. Han ordnade mysbelysning och spelade bra jazz på radion. Sen gav han upp. De förra barägarna var britter. De koncentrerade sig på öl och karaoke. Nu är baren tillbaka i spanska i händer igen. För min del är jag mer än tacksam. Ordningen är återställd.

Inne i Malaga finns det däremot hur många barer som helst, och av alla sorter. Restauranger också. Utbudet är snudd på enormt. Snart finns det inte mycket annat kvar. Knappt inga livsmedelsbutiker. Ingen järnhandel. Tygaffärerna stänger. Är det inte matställen som tar över småaffärernas lokaler, så är det multinationella märkesbutiker för kläder. Mitt i city börjar det bli svårare att hitta en liter mjölk är ett par byxor från HM.

Nu överdriver jag lite, för effekt. Man behöver egentligen bara ta sig några kvarter bort från turistkvarteren för att hitta något annat, och det finns både museum och parker, men ändå. Utvecklingen går definitivt åt det hållet. Så är det i många andra storstäder i Sydeuropa också.

En gång trodde jag att jag var en ’city girl’. Jag trodde att det var i stan som det hände. Där, mitt i den glittrande brusande storstaden fanns nog Livet. Och det gjorde det väl, delvis.

Nu är det snart frågan om det inte istället är här, i min lilla lilla by, som det händer. Antingen är baren öppen. Eller så är den stängd. Eller fransk. Eller brittiskt. Eller spansk. Här möts vänner och ovänner, tillfälliga turister, gubbar i jordfläckiga byxor, ungdomar i nya gympaskor och kvinnor på väg hem från mer eller mindre tillfälliga arbeten – och alla andra.

Inför vår bar i byn, så är vi alla ganska lika.


4 reaktioner på ”Baren

Lämna ett svar till ELLA Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s